Att laga mat åt en utbildad och yrkesverksam kock kan vara lite skrämmande när man själv inte har mer utbildning än hemkunskapskursen i högstadiet, tittat på sin egen mamma när hon lagat mat samt eget experimenterande...

 

Men nä, även om jag ska laga mat åt en kock imorgon är det inget jag grämer mig för. Kocken är min bardomsvän sen 25årsedan och hon är verkligen ingen människa som dömer eller på något sätt skulle klaga på maten. Då är det nog snarare så att mina egna barn är mer kräsna och dömmer hårdare!

 

Tänk, för 25 år sedan träffades vi för första gången, små spralliga sexåringar som skulle tillbringa en vecka av sommarlovet tillsammans. Min familj hyrde ett hus av hennes familj, på en bondgård i Småland... Vem kunde ana att vi fortfarande har kontakt så många år senare... Tror att en del av mig alltid kommer att känna att jag tillhör de djupa småländska skogarna, promenaderna på grusväg, cykelturerna och badandet i sjön... Lekstuga med gräs&gegga-fika, massor av skratt och ett och annat tappat ägg kommer alltid att värma mitt hjärta...  

 

<3